Fungerar funktionell träning?

Ordet ”funktionell” används överallt i fitnessvärlden. Vi har funktionell mat, funktionell medicin och förstås funktionell träning. Begreppet är brett, och därför används det ofta på sätt som kan verka både otydliga och missvisande.

Funktionell träning förknippas oftast med Crossfit eller idrottare som vill förbättra sin prestation i en specifik rörelse. Men är funktionell träning egentligen något speciellt jämfört med helt vanlig styrketräning?

Vad går funktionell träning ut på?

Funktionell träning är träning som hjälper dig med en viss aktivitet eller uppgift. Vad som är funktionellt beror därför på vad du vill bli bättre på.

Inom idrotten har man i många år använt funktionell träning för att efterlikna rörelser från en viss sport. Fotbollsspelare tränar till exempel dribblingar runt hinder, medan golfspelare övar på sin svingteknik.

Ett annat exempel är en flyttkarl som varje dag lyfter och bär tunga saker. Funktionell träning för honom skulle vara övningar som liknar de rörelser och belastningar han använder i sitt arbete.

På ett gym är det svårt att kopiera vardagsrörelser helt exakt. Därför hamnar man ofta i mer allmänna övningar som ändå gör kroppen starkare. Ett exempel är marklyft, som tränar muskler som hjälper dig att lyfta något från golvet. Det är något en flyttkarl definitivt har nytta av.

Även om marklyft inte efterliknar flyttarbete fullständigt ger övningen ändå styrka, stabilitet och teknik som kan överföras till verkligheten.

Är det då meningsfullt att använda ordet funktionell?

På ett vanligt gym finns det faktiskt inte mycket som per definition kan kallas funktionell träning. De flesta övningar är utformade för att träna en viss muskelgrupp genom en viss rörelse, inte för att efterlikna vardagsaktiviteter.

Ofta kallas övningar funktionella trots att de inte har något specifikt att göra med den aktivitet man vill bli bättre på. Det kan skapa förvirring hos dem som bara vill träna så effektivt som möjligt.

Vill man bli bättre på en viss aktivitet blir man bäst genom att öva just den aktiviteten, inte genom att göra en övning som ”påminner” om den.

Det betyder dock inte att allmän styrketräning saknar värde. Tvärtom. Övningar som knäböj, bänkpress, marklyft och utfall utvecklar stabilitet, styrka och kontroll som kan användas i många olika situationer utanför gymmet.

Ett bra exempel är fotbollsspelare som tränar tunga knäböj för att sparka hårdare. Knäböj är inte en funktionell övning i förhållande till just sparken, men de gör spelaren starkare, och det förbättrar prestationen.

Slutsats

Funktionell träning är ett begrepp som har fått mycket mer hype än det tål. Många övningar som kallas funktionella är inte ens särskilt relevanta för den aktivitet de påstås förbättra.

Om en övning verkligen ska vara funktionell måste den vara direkt kopplad till den specifika rörelse eller aktivitet man vill förbättra. Det kan vara svårt att uppnå på ett vanligt gym.

Allmän styrketräning med enkla, effektiva övningar gör i de flesta fall mycket mer nytta än ”funktionella” specialövningar. Det finns ingen anledning att göra träningen mer komplicerad än nödvändigt, särskilt inte med begrepp som ofta används fel.